Igår blev jag moster till en underbar liten kille, Lirak. Åhh! Han är så underbar! Har varit hos syrran och gosat med honom och luktat på honom. Vilken enorm känsla, att man kan älska någon som är så liten och att de kan uppta hela ens tillvaro. Jag kan känna lycka genom att bara titta på honom när han ligger och sover. Samtidgit rycker det i händerna av lusten att få hålla om honom. Så har jag känt med alla mina syskonbarn, det känslan förstärks med åren bara...En sådan lycka med barn och ett sådant mirakel med att de finns till. Lirak Bunjaku, moster älskar dig verkligen, always have, always will.
I morse när jag kom ut och skulle gå till bussen låg frosten och glittrade under en stor fullmåne och granarna lyste gröna mot alla andra träd som var vita av frost. Det var så vackert att jag var tvungen att stanna upp och se mig om. Jag älskar kylan och vintern och nu hoppas jag på snö, massa snö så man kan åka pulka och bygga snögubbar och snöänglar. Vad jag längtar, men jag njuter också av det som finns omkring mig nu. Underbara kyla, underbara vinter.
Livet känns skönt att leva och det finns så många glädjemoment i min vardag. Det är det jag försöker att hänga upp mig på ist. för att tänka på allt som inte funkar. Det är då det blir jobbigare att stå ut med sin tillvaro.
Dags att fixa iordning för kvällen här lite och sedan väntar sängen.
Becky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar