Läste ut Haberleins bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" igår när jag var på väg hem från jobbet. Kände mig så illa till mods när jag hade läst ut den. Hon hade i görningen att avsluta sitt liv efter att boken var klar, hennes ångest satte sig i mina celler. Jag har aldirg läst en sådan tunn bok så långsamt. Den var tung, naken och väldigt personlig. Hemsk och underbar på samma gång!
Tog upp Ronja Rövardotter igen och jag är så förundrad över språket som Astrid Lindgren använder sig av. Med en vuxen människas ögon läser jag boken på ett helt annat sätt. Den är tragisk, befriande, sorglig och glädjande på samma gång. Jag avskydde när jag som liten jämfördes med Ronja, men nu sträcker jag extra mycket på mig. Denna underbara, vilda flicka, det är klart att jag önskar att jag var mer som hon. Frisinnad, utan fördomar och hon går sin egen väg och väljer en Borkason, fast hon inte får. Hur hon vänder fiender till vänner i boken och hur hon inte bävar för något. Jag är gärna Ronja Rövardotter, men jag är för feg att vara hon, inser jag. En dag kanske jag stegar ut i livet och gör det som egentligen skrämmer mig...en dag kanske jag kan leva upp till namnet Ronja. Ronja klassar ut Madicken nu när jag läser om boken som vuxen! Spårket är underbart, utvecklat och grovt på samma gång. Hur gammal var jag när jag läste bkoen första gången? Nio var jag nog, men med ett barns ögon måste jag bara ha läst om aventyret och inte sett till språket. Alla vackra ord som hon smyckar ut boken med, vår kära Astrid Lindren. Om mina elever gav den boken en chans skulle de älska den, men Lindgren är för barnsligt, tycker dem. Då är det så bra att det finns andra författare som berör.
Sådana som Zinat Pirzadeh med sitt vakna språk, trydliga ord så att det skär i hjärtat av elände, men man riktigt andas ut att hon vägade. En modig kvinna, en att se upp till! Wow och mina elever gillade henne och det blev en bra diskussion i ena gruppen, i den andra kände de igen henne meddetsamma. Så roligt! De förstörde hela min öppning av lektionen, men så underbara de är, på sitt vakna sätt. Mina elever! Det är så härligt att de finns och ger mig nya perspektiv av samma sak. Jag som ibland tror att jag täckt alla hål och tänkt på allt. Då kommer de med de mest underbara frågorna till mig och det är kul att jag måste finna mig snabbt för att svara dem, men för det mesta så lyssnar jag bara och försöker ta in deras värld i mitt huvud. Se på saker som eleverna gör! Det är så viktigt och det är så utvecklande!
Imorgon är en ny dag! Då ska det jobbas från tidig morgon, sedan går jag hem till Fatemeh och dricker te och efter det till Rose för middag med henne och Marie. Sedan hem och umgås med mitt Tjeckien-besök. En dag som är fullspäckad med aktiviteter och det känns underbart. Jag kan inte bara sitta och sitta och sitta medan livet passerar mig förbi. Jag måste aktivera mig, speciellt nu.
Känns som jag idag ser världen med nya ögon och jag älskar det jag ser. Så nöjd! Dags att njuta i nuet och ge mig i kast med saker som jag kanske inte vågat göra hittills. Hur jag önskar att jag vore som Haberlein med sin framgång (men frisk), som Ronja vild och trotsig, som Zinat som är modig och stark. En dag kanske jag stegar ut i livet och gör sådant som skrämmer mig...
