Fredag lördag....snart söndag och sen måndag...

Igår hade eleverna Wordprov, det var inte populärt, men de gjorde det och de flesta fixade det också...ska kolla med ett par till på torsdag i nästa vecka. Sedan var vi på Radio Skaraborg för att göra ett studiebesök under deras Öppet Hus. Tipspromenad, Radioskola och fika blev det. Eleverna fick slute lite tidigare och det fick jag med :) Så jag träffade Vivi, vi tog en snabb sväng på sta´n. Hann med fika och lite shopping: En underbar halsduk på Vero Moda, mouse och anisktshanddukar på Åhlens för min del. När jag kom hem ringde Jonis. Sedan gick kvällen till umgänge med henne. Nattningen av Lorik och Leonida och Narnia-böcker och sen sov jag gott (och de med).

Idag har jag städat, plockat och grejat nere i källaren. Imorgon blir det klart. Blir så fint i träningsrummet och även i arbetsrummet därnere! I love! Nu på kvällen har jag varit hos Ewa och druckit te och pratat.

Imorgon blir det mer plock och sedan ska jag sätta mig och förberedda mig inför Länsstudiedagen på måndag. Vi ska dansa Zumba på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag vara värd (med chefen och programledaren). Ska bli spännande att vara engagerad!

Under tiden drömmer jag om ..khmr...

Eclipse (twilight saga)

Vill ha premiär nu och inte i oktober...kom höst kom!

Torsdag

Idag var jag och klippte, så här blev resultatet. Tycker min frisörska är väldigt bra på sitt jobba (gammal Kavelbroelev som hon är). La Vogue i Mariestad, pröva det, om du inte vet var du ska klippa dig nästa gång.


Jag kunde inte läsa "Gomorra", försökte igårkväll, men jag hade svårt att ta till mig den. Tog med mig Joyce Carol Oates "Svart flicka/Vit flicka" på bussen idag, när jag skulle till jobbet och jag fastnade direkt. Vilken kvinna, vilka ord och vilket språk. Underbar! Boken handlar om två flickor, Genna och Minette, som börjar på en skola, en vit och en svart flicka. Man får följa deras öden, deras svårigheter och deras vänskap. Boken tar upp den rasism som fanns (finns) i USA, men också en livsskildring, ett liv i lögner, ett liv om familjen och mycket mer. Ska gå upp och fortsätta läsa innan jag stupar i säng ikväll...

Efter jobbet var jag på Mumma idag, med Ewa (min gumma) och det var så mysigt. En riktigt fin stund fick vi och jag måste berömma personalen på Mumma. Vilken service och så vänliga, men jag hittade inte skorna...de ligger väl begravda i snön någon stans. Ewa, ett glas vin, en fredag, när det vankas mer vår än idag! Då ska det fotas skor dessutom :)

För visst står våren för dörren! Idag när jag gick från sta´n och hem gick jag på isfläckar som knakade och bröts under mina fötter. Ett sådant underbart ljud! Det är första vårtecknet för mig. Jag´kom att tänka på en gammal bästis jag hade när jag var tonåring, att vi gjorde så när hon kom och hälsade på mig en gång, eftersom hon hade flyttat. Och vi var ute och gick, en solig dag, som idag och knäckte isen under våra fötter, pratade om tonårsaker och fnissade på ett flickaktigt sätt. Det känns som det var en evighet sedan...mycket har hänt sedan dess!

Over and Out!

Annorlunda läsning!

Fick tag på Familjegraven på Netto för 10 :- (jag vet man ska inte handla där, men jag kunde inte låta bli) och så kände jag att jag behövde ett avbrott från "Segraren står ensam". Alla dessa djupa funderingar och vackra ord gjorde mig inte gott just nu. Dessutom hade jag en diskussion med Alba (min tweenie *puss*) om att hon läser utan bokmärken. Det här fenomenet har jag sett hos ett par av mina elever. Så nu tänkte jag att jag får släppa på mitt kategoriska tänk och göra samma sak, alltså läsa utan bokmärke. Och hör och häpna, det gick bra, men jag blev låst att läsa från kapitel till kapitel och inte kunna slå ihop boken slumpmässigt och komma ihåg var jag slutade. Nu harjag hur som haver gjort detta och jag har skapat mig en förståelse för att det faktiskt går att göra så och dessutom ska jag sluta tjata att bokmärke måste man. Huvudsaken är ju att man läser, förstår och minns det man har läst eller hur?

Handlingen då?

Jo vars, Benny och Räkan hittar tillbaks till varandra. Det är en annorlunda kärlekssaga med kossor och barnuppfostran. Kvinnosyn och manssyn. Mäns sätt att se på kärlek, deras insatser och tankegångar. Kvinors syn på samma sak. En bok med mycket humor och jag både log och skrattade. Det är första gången som jag gillar uppföljaren mer än första boken. Tyckte inte "Grabben i graven bredvid" var imponerande på något sätt.

Nu blir det "Gomorra" av Roberot Saviano i läsväg. Finns så måga bra böcker som jag fick tag på på bokrean. Jag köpte "Narnia", alla sju delarna till mina änglar och jag började läsa högt för dem i fredags. Vilka bra böcker C S Lewis har skrivit. Jag blir såld på språket och formuleringarna, det känns som att hon är i rummet och berättarom underbara Narnia och vår vanliga värld. Barnen är helt förtjusta också. De ville höra mer på lördagmorgon när de vaknade, på direkten skulle det ske. På fredagkväll läser vi mer...

Nu blir det duschen, kom nyss från träningen. Har sprungit 10 respektive 6 km den här veckan.

Och så har jag gjort en annan spännande sak idag ;)

Kåseri/krönika

En tidig, mörk morgon

November! En tidig morgon, klockan är 7.15, ute blåser det. Regnet piskar kraftigt mot ansiktet. Jag står utanför bussen. Slutstation resecentrum Skövde! En för mig, jag ska vara på jobbet om en kvart. 7.30!

Jag ser mig omkring, knappt några människor ute och jag tänker: ”Jag fuskar idag.” Stadsbussen går ju om fyra minuter, jag hinner aldrig genom resecentrum och ut till bussen. Snabbt kliver jag av plattformen och är ute på bussarnas revir. Precis när jag tar sats för att ta språnget över till andra sidan häcken där bussen när som helst kommer, kommer det en buss mot mig. Chauffören öppnar fönstret och ropar:

- Hallå! Där får du inte vara!

Jag att jag rodnar samtidigt som jag ilsknar till. Vem är han att läxa upp mig? Han är ju alltid sen när han kör mellan Mariestad och Skövde! En rad ovänliga tankar passerar genom huvudet, men jag biter ihop för att inte säga något. Istället fortsätter jag att springa och hinner ikapp fyrans buss ner till Kavelbro. Irritationen över busschaufförens uppläxning vill inte släppa. Den sprider sig ännu mer medan bussen skumpar iväg till min destination.

Det här är samma busschaufför som aldrig är i tid, speciellt de tidigare morgnarna då jag alltid har bråttom till jobbet. Han har kört förbi oss resenärer en gång, men sedan tillbaka och hämtade upp oss. En annan gång vägrade han att plocka upp oss för att han var 15 minuter sen och han hann inte stanna, påstod han när ett par av oss konfronterade honom nästade gång han körde bussen. Mina tankar liknar en tennismatch när jag tänker på alla fel han har gjort i sitt jobb.

När bussen når stationen jag ska gå av på, släpper jag busschauffören och ser mig omkring. Där finns flertalet av mina elever. Sista tanken som slår mig är att busschauffören hade rätt när han läxade upp mig. Vad är jag för en förebild som beter mig som jag nyss hade gjort? Tänk om någon av mina elever hade sett mig skumpa över ett förbjudet område för att hinna i tid… Jag går av bussen med känslan skam inpräntad i magen. Samtidigt slår tanken mig, att jag inte kan ändra andras fel och brister, men mina egna kan jag faktiskt göra något åt. Nu går jag till jobbet oavsett väder för att jag ska hinna i tid. Och så vitt jag vet är busschauffören, som skällde på mig, fortfarande sen när han kör bussen mellan Mariestad och Skövde. Det fick jag uppleva senast idag!

Rebeka Sallova

------

Ikväll på skrivkursen skulle vi skriva kåseri/krönika. Jag tror att min blev ett mellanting! Vad tycks?

Nu blir det sängen!

Min nya klocka

Har tjatat länge om att jag vill ha en silverklocka med stor urtavla och nu har jag köpt en på Clarks i Skövde. Vald av Nadja! Bra jobbat tjejen, tack :) Jag är verkligen nöjd med den!

Insändare

Hundar ska få gå fria

Hunden ska inte gå i koppel, om den inte utgör en fara för omgivningen. Tänk om du själv skulle gå runt i koppel varje gång du är ute på promenad. Då kanske du kan skapa dig en förståelse för hur hundarna har det och skapa förståelse för att hunden, precis som människan, behöver få vara fri ute i naturen.

Samtidigt förstår jag din frustration, Gunilla Pot, över att rådjuret blir skrämd, det är brist på mat i kylan och djupa snön. Att mata vilddjuren är verkligen en bra gärning den här tiden på året. Om de inte matas för att senare skjutas och bli mat på bordet? Min åsikt är ändå att man inte släpper en hund utan koppel, om inte ägaren känner tillit till den. Du kanske skulle ha fortsatt titta ut genom ditt fönster för att se hur hela händelsen utvecklade sig. Jag är säker på att rådjuret, fast det blev skrämd, kom tillbaka senare för att fortsätta äta. Vilddjuren lär sig de platser där födan finns och de kommer tillbaka och äter sig mätta när platsen inte utgör en fara längre. Avslutningsvis undrar jag varför du drar in vargen och dess stam i det här. Avskyr du hunden och vill att alla andra ska göra det? Eller tycker du att vargen ska göra slut på hunden?

Rebeka Sallova

--------------------------------

En färdig insändare till tisdagens kurs. Jag är inte alls nöjd med den, men den är 938 tecken lång och målen var tusen. Hellre för lite än för mycket tänker jag och jag bantade ner en text som var på 2000 tecken från början. Snälla läs och ge mig förslag på hur jag förbättra detta till tisdag. Jag gillar att skriva, men insändare är nog inte min grej.

Må det gå bättre med krönikan som ska skrivas på tisdag!

Skön promenad

Har varit ute på en timmes promenad ner till Ekudden med Ewa och Eliza. Så skönt med sol och bara någån minusgrad. Det känns som om våren är precis runt hörnet. En underbar eftermiddag.

Alla förtjänar sådant sagoväder som det är ute idag. Gå ut och njut :)

En lyckad lördag!

Så glad att jag inte gick och lade mig igårkväll, utan att jag gick över till brorsan, svägerskan och änglarna. Vi tittade på Melodiefestivalen, Seven och mös. Det var en toppenlördag! Idag väcktes jag av Eliza, som ville komma upp till mig i soffan pch kramas. Där låg jag, Eliza och Leonida och mös en bra stund, sedan blev vi serverade (jag) kaffe och sedan frukost.

Tyckte att Alba var så rolig igår, hon sjöng och dansa och skrattade. Det var länge sedan hon var så glad! Och hon tittade på Seven ihop med mig och Ewa *så stor hon är*. Leonida somnade i soffan bredvid mig för att hon inte ville somna utan mig.

Jag älskar verkligen mina små änglar!

Veckan som varit...

...som inte är slut ännu! Idag gick jag upp 6.15 och vi firade mamma som fyller år. Hon fick kaffe och muffins på sängen. Barnbarnen sjöng och delade ut paket till henne. Det var supermysigmorgon. Vi satt, alla, i hennes säng och drack kaffe och pratade en lång stund. Sedan gick jag och lade mig igen! Sov till halvtio, gick upp och åt frukost och gick och lade mig igen. Gick upp 13.15. Så skönt att bara slappa en hel dag!

Veckan har förövrigt varit bra! I onsdags skulla Karin ha kommit över till mig, men jag var alldeles för dålig. Är halvförkyld, med halsont och hosta, men inte så sjuk att jag kan stanna hemma, men jag går på lågenergi just nu. I torsdags var vi på Kavelbroserveringen, tjejerna, och kvällens yngsta medlem var Maritas lilla ängel. Igår (fredag) var vi hemma hos mig och hade fredagsmys och sedan blev en tidig sängång.

Känner mig riktigt seg fortfarande. Kanske borde återgå till sängen med Coelho...men jag skulle ju över till lilla familjen ikväll...får hämta ork och gå över om en stund. Jag vill verkligen, men min kropp orkar inte riktigt. Blööööh!

Nej, nu ska jag göra annat en stund!

En ny novell...

Smycket

Angela tar upp det tunna silverarmbandet med bruna knoppar ur sin skrivbordslåda. Det är en tunn länk med knutar där knopparna finns. Knopparna har silverram omkring sig. Hon suckar djupt och ett leende sprids över läpparna och vidare över hela ansiktet. Plötsligt färdas hon fem år tillbaka i tiden. En sensommardag i mitten av augusti. Då var hon student, en lycklig flicka, med mycket hopp och många drömmar inom sig. Hon skulle bli lärare, men i hennes liv fanns också Tomas. Tomas som hade förändrat hela hennes liv och tog henne till en värld full av magi.

Fem år tidigare

Angela satt på uteserveringen vid Örebro universitet. Utanför vimlade det av nya studenter som var nyfikna på det nya stället, med sig hade de sina faddrar, som redan var välrutinerade på skolan. Mittemot fanns kårhuset med sina färglada färger och den gula ingången. Fontänen var igång. Dörrarna in till långhuset stod öppna. Vädret var soligt, men luften hög och kylig. Hon kände att det hade börjat slå om till höst. Mittemot henne satt Tomas, solbränd och fräknig. Så vacker! Han hade precis kommit hem från Mallorca, han hade mycket att berätta, men hon, Angela, hade slutat lyssna. Hon njöt av att titta på honom bara. Plötsligt drog han fram armbandet, en silverfärgad tå-ring och en påse godis.

- Det här är till dig, sade han bara.

Hon svarade inte utan lät Tomas öppna godispåsen och de åt av den. Godisarna såg ut som björnbär, en del röda och en del svarta till färgen, och de var verkligen goda.

- Tack, log och hon och pussade honom på munnen.

Efter den här dagen följde många andra. Tomas skämde bort Angela med gåvor, frukostar och luncher och en jul köpte han en ny julgran och pynt. Den dagen hade han tänt levande ljus längs hela lägenheten för att överaska henne. Under granen fanns ett helt berg av julkappar, stora och små, väntande på Angela. Maten stod serverad och på ett annat bord fanns nötter och julgodis. Tomas kunde åstadkomma mirakel i Angelas ögon och ingen var som han.

Angela skrattade, grät, bråkade och älskade med Tomas. Studierna upptog mycket av hennes vardag, men studierna fick vänta när Tomas kallade. Hon älskade honom som om morgondagen inte fanns. Åren gick och en dag dog den där magin Angela och Tomas delade. Den där sensommardagen glömdes bort och Tomas och Angela fortsatte leva sina liv på olika håll och med andra människor.

Fem år senare sitter Angela med arbandslänken i handen och minns det som en gång har varit hennes liv. Hon har ett stort leende på läpparna medan hon knäpper på sig armbandet, hon rör vid de bruna knopparna som ska föreställa lyckoknoppar och viskar:

- En del av dig kommer jag alltid att bära med mig. En dag återkommer magin.

Sedan stänger hon skrivbordslådan och går iväg till undervisningssalen, där hon är lärare åt tio underbara ungdomar i svenska och engelska. Det stora leendet sitter i hela dagen, likaså lyckokänslan, för att hon minns att hon en gång har älskat och att hon kommer att älska igen.

Rebeka Sallova

Robert Frost är bra :)

The Road Not Taken
R.Frost

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that, the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
two roads diverged in a wood, and I --
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Total lycka :D

Känner mig så glad idag, vet inte om det var solskenet, den välgenomförda dagen på jobbet eller mina underbara kollegor och elever. Kanske en kombination av de tre och en perfekt avslutning på dagen med skrivkurs där insändare skrevs. Jag är inte alls klar med min, men jag började skriva lita smått och jag hoppas kunna bli klar till nästa tisdag.

Vi har även fått en läxa till nästa tisdag: Att läsa krönikor/Kåserier för det ska vi ska skriva då. Spännande, tycker jag :)


I fredags gick jag och Vivi på sta´n. Jag fick tag på en tunika och en sjal. Båda från BikBok. Underbara färger eller hur?

Har rotat fram min bokmemorizer igen. Började skriva i den 2006, men sedan har jag inte haft lust. Nu är jag på G igen!

Och så läser jag min favoritförfattarens senaste bok. Den är underbar och hemsk på en och samma gång. Det kommer en sammanfattning om den framöver!

Insändaren jag skrev ikväll handlade om hundar. Om att dessa inte bör/ska gå i koppel. De som har TSL (Mariestadstidningen) känner nog igen vad det handlar om. Här kommer den ickeklara versionen av det jag skrev ikväll. Detta är inte på något sätt en klar text och ni får gärna kommentera om hur jag ska skriva om eller om något är fel med den. Jag är mycket glad åt alla kommentarer jag får in som hjälp och stöd:

Svar till ”Hundägare” och Gunilla Pot:

Hunden är skapt för att vara fri och ska inte gå i koppel, om den inte utgör en fara för omgivningen. Vari finns felet Gunilla Pot? Tänk om du själv skulle gå runt i koppel varje gång du är ute på promenad. Du kanske skulle testa? Då kanske du kan skapa dig en förståelse för hur hundarna har det när de går i koppel. Samtidigt förstår jag din frustration över att rådjuret blir skrämd då det är brist på mat i kylan och i den djupa snön. Att mata rådjuren är verkligen en bra gärning den här tiden på året. Om de inte matas för att senare skjutas och bli mat på bordet? Min åsikt är ändå att man inte släpper en hund utan koppel, om inte ägaren känner tillit till den och att man vet att hunden inte utgör någon fara. Det verkar då som om signaturen ”Hundägaren” hade pli på sin hund. Det låter så i insändaren i alla fall...

Gunilla Pot, du kanske skulle ha fortsatt titta ut genom ditt fönster för att se hur hela händelsen utvecklade sig innan du påbörjade din insändare. Jag är säker på att rådjuret, fast det blev skrämd, kom tillbaka senare för att fortsätta äta. Vilddjuren lär sig de platserna där de kan få föda så att de klarar sig och de går inte hungriga långa stunder utan de kommer tillbaka och äter sig mätta.

Avslutningsvis undrar jag varför du, Gunilla Pot, drar in vargen och dess stam i det här. Avskyr du hunden och vill att alla andra ska göra det? Eller tycker du att vargen ska göra slut på hunden? Jag har läst de två sista meningarna i din insändare tre-fyra gånger och jag undrar: Vad menar du?

Rebeka Sallova

Nej, det är ju faktiskt arbetsdag imorgon med så nu får jag gå och lägga mig.

Färdig novell...

Ett förflutet som förföljer

Det plingade i mobiltelefonen, hon öppnade sms:et och läste: ”Va`?”, stod det. Inget mer. Sms:et kom från Jakob, hennes bästa kompis pojkvän. Hon förstod ingenting. Återigen hördes ljud från telefonen.

- Hallå, det är Jessica, svarade hon.
- Vad håller du på med egentligen? skrek Jenny, hennes bästa vän i andra änden av luren.
- Va? Vad menar du?

Jessica stod med telefonen i handen, Jenny hade tryckt av. Hon hade låtit både arg och ledsen på samma gång.”Vadå, va`?”, textade hon tillbaka till Jakob. Ett par sekunder senare ringde telefonen igen. Hon hann inte mer än knäppa på den innan hon hörde Jakobs gälla röst:

- Du är ju för fan inte riktigt klok, gastade han.

Jakob lät upprörd, hon kunde se hans ögon mörkna till av ilska. Hon blev rädd fast han bara var i luren eftersom hon visste hur hemskt dum Jakob kunde bli när han ilsknade till.

- Vad är det som har hänt? viskade hon, rösten darrade.
- Det borde väl du veta, fnös Jakob irriterad, men han verkade lugnare nu.

Precis när hon skulle ställa en ny fråga bultade det på dörren. Det lät som en mycket arg knackning.

- Det är någon här, hon tryckte av samtalet och slängde iväg telefonen på soffan.

Jessica kände hur benen svek henne när hon öppnade dörren.

- Du…, fick hon fram, sedan blev allt vitt omkring henne.

Jessica vaknade upp i ett mörkt rum. Hon blinkade till ett par gånger och sedan upptäckte hon att runtom henne var det kalt. Rummet var tomt och omöblerat förutom den sängen hon själv låg i. Det luktade instängt och fuktigt, som om det inte fanns några fönster och dörrar i närheten. Hur hade hon kommit hit? Det sista hon mindes var att hon hade ramlat ihop och allt hade blivit vitt. Hon måste ha svimmat. Långsamt, för att slippa den svindel hon hade, reste hon sig och började röra sig försiktigt i huset. Hon hade ingen aning om var hon var och hur hon hade kommit hit? Hon visste mycket väl vem som hade tagit henne hit däremot. Hon gick in i nästa rum och upptäckte att där fanns ett badrum i anslutning. Vilket stort hus hon hade blivit tillfångatagen i! Hon gick in i badrummet, ovanför det gulaktiga, smutsiga handfatet fanns en spegel som var gulspräcklig. Det var väl flugspott på det, tänkte hon och började studera sin spegelbild. Hennes mörka hår låg i stora tovor, maskaran hade runnit och näsan var röd av kyla. Hennes bruna ögon var glansiga av trötthet och rädsla. Hon tittade ner på sina kläder och upptäckte att det hade gått en reva i hennes tröja. Varför hade detta hänt nu? Plötsligt hörde hon dörren slå igen.

- Nämen sötnos, är du vaken? hörde hon bakom sig.

Niklas stod tätt intill henne nu. Han studerade också hennes spegelbild och log, hans leende var illvilligt. Hans ögon gnistrade till av ilska och illvilja, han vände sig om mot henne:

- Varför är jag här? frågade Jessica uppgivet.

Han svarade inte och Jessica backade undan och gick ut i rummet där hon hade legat. Hon måste ta sig härifrån, hon var tvungen att tänka ut något. Hon började återigen studera platsen hon befann sig på. Nu märkte hon att det var mörka spånskivor mot alla fönster och att dörren som fanns längst bort i rummet var reglad mycket noga. Jessika förstod att Niklas planerat det här länge innan han hade dykt upp den här gången. Hon förstod att han var här på uppdrag av Jakob, men hon förstod inte riktigt varför. Hade det här med sms:et att göra? De konstiga samtalen från Jenny och Jakob i förmiddags.

- Niklas, snälla, berätta varför är jag här? Vad är det som har hänt?

Jessica vädjade mot honom och hon började gråta av rädsla och oro.

- Hur kunde du avslöja Jakob?

Det snurrade till i huvudet på henne. Jakobs sms: ande, samtalen. Nu hade det kommit fram, men hur och vem hade berättat?

- Vem? Hur? Frågade hon ynkligt och satte sig ner.

- Var det inte du som sms:ade till Jakob och Jenny och berättade om den där natten?

- Nej, jag har inte ens tänkt på att det inträffade förrän du tog upp det nu.

För ett år sedan hade Jakob och Jessica blivit presenterade för varandra. De blev väldigt goda vänner, för goda och en vecka senare presenterade Jenny Jakob för henne, som sin nya pojkvän. Jessica hade inte haft en aning och Jakob hade hotfullt tagit Jessica åt sidan och varnat henne för vad som skulle hända om det kom ut till Jenny. Hon hade lovat att vara tyst och då förstod hon också att Jakob och Niklas var farliga tillsammans. Tidigare på dagen hade Jakob fått ett sms, där det stod vad som skett mellan Jessica och honom och Jenny hade fått ett likadant sms. Jakob hade skickat iväg Niklas, som var tvungen att hålla Jessica fången tills han redde ut saker och ting med Jenny.

- Han gör väl inte henne illa, fråga Jenny.

- Det vet jag inte.

- Snälla låt oss åka dit, vi måste reda ut det här.

Snart var de på väg. När de kom fram såg de polissirener och en blodig Jakob som omhändertogs av polisen. Jessica sprang ut från bilen, gråtandes, mot Jakob, men hon förstod att det var försent. Jenny var borta. Polisen omhändertog båda pojkarna och Jessica satte sig i bilen och åkte hem till sina föräldrar. Vem hade velat de två flickorna så illa fick hon aldrig veta.

Rebeka Sallova

Pure Shores (Videon)

Pure Shores

"Pure Shores"
All Saints

I've crossed the deserts for miles
Swam water for time
Searching places to find
A piece of something to call mine
(I'm coming)
A piece of something to call mine
(I'm coming)
(I'm coming)
Coming closer to you

Went along many moors
Walked through many doors
The place where I wanna be
Is the place I can call mine
(I'm coming)
Is the place I can call mine
(I'm coming)
(I'm coming)
Coming closer to you

I'm moving
I'm coming
Can you hear, what I hear
It's calling you my dear
Out of reach
(Take me to my beach)
I can hear it, calling you
I'm coming not drowning
Swimming closer to you

Never been here before
I'm intrigued, I'm unsure
I'm searching for more
I've got something thats all mine
I've got something thats all mine

Take me somewhere I can breathe
I've got so much to see
This is where I want to be
In a place I can call mine
In a place I can call mine

I'm moving
I'm coming
Can you hear, what I hear
It's calling you my dear
Out of reach
(Take me to my beach)
I can hear it, calling you
I'm coming not drowning
Swimming closer to you

Moving, coming
Can you hear what I hear?
(Hear it out of reach)
I hear it calling you
Swimming closer to you

Many faces I have seen
Many places I have been
Walked the deserts, swam the shores
(Coming closer to you)
Many faces I have know
Many way in which I've grown
Moving closer on my own
(Coming closer to you)

I move it
I feel it
I'm coming
Not drowning

I move it
I feel it
I'm coming
Not drowning

I'm moving
I'm coming
Can you hear, what I hear
It's calling you my dear
Out of reach
(Take me to my beach)
I can hear it, calling you
I'm coming not drowning
Swimming closer to you
(Take me to my beach)

I'm moving
I'm coming
Can you hear, what I hear
It's calling you my dear
Out of reach
(Take me to my beach)
I can hear it, calling you
I'm coming not drowning
Swimming closer to you
(Take me to my beach)
-------------------------------------------------------------------------------------

Låten ovan och filmen "The Beach" är mycket speciella i mitt hjärta. *love love love*

sockerdricka

Har blivit medlem på sockerdricka.nu igen. Jag var medlem där när jag gick gymnasiet och då skrev jag mest dikter, men nu känner jag att jag vill lägga ut mina noveller där. Folk har förvisso läst, men ingen har kommenterat...hmmzzz...skiver jag inte bra? Eller skiver inte folk för att de inte känner mig? Jag undrar vilket...Är du medlem på sockerdicka.nu. Bli vän med mig då...heter Becka83 där!

Lördag idag, jag ska avsluta min novell som jag påbörjade i måndags. Ska ändra om en del och lägga till lite nya grejer. Sedan publicerar jag den här. Men vad ska den heta??? Så svårt att komma på titel.

Nej, nu ska jag plocka och städa lite härhemma, sedan blir det duschen och efter det sätter jag mig och skriver. Ute är det grått, det töar och ser jättefult ut. Kom vår, kom. Nu ser det ut som att vintern är över!

Återkommer!

Äntligen!

Äntligen har jag fått sidomenyn där jag vill ha den...nu ser bloggen ut som den ska igen, men den är väldigt rosa. Är det jobbigt att läsa den då?

Bokrea = Lycka

Bokrean har startat!!! Äntligen, jag har gått och längtat hela februarimånad och idag hände det. Hittade nio böcker till mig själv, en till Alba, en till Leonida och en till Lorik. Leonida blev riktigt glad över sin Pelle Svanslös-bok, hon ville att vi skulle läsa meddetsamma och det gjorde. Åh! Vilka kramar jag fick. Lorik ville att jag skulle läsa hans bok "Larmet går", hann läsa den tre gångner innan han åkte hem.


Dessa boktitlar kom jag över idag. Det svåra blir att välja vilken jag ska börja läsa...får kolla på dem lite till. Människohamn är jag riktigt sugen på, men också Mr Tourette och jag...får se, ska titta på The Vampire diaries först och sedan får jag ta med mig en bok i säng.

Snart är det helg!

En kärleksnovell...

Tomas och Sara

De satt vid skolcafeterians dubbelbord. Hon skrattade och lade ner huvudet mot den vita bordskivan. Plötsligt kände hon en spontan smekning över sitt mörka, lockiga hår. Hon rätade på sig och såg in i hans blå ögon, för en sekund kändes det som om hon skulle drunkna i dem. Så stora och så blå de var. Det pirrade till i magen och hon log mot honom. Hon kände att hon älskade honom redan…

Den dagen var en början på en fantastisk kärlekssaga. Allt hände så snabbt och från att ha varit en liten sparv, grå och osynlig, förvandlades hon till en färgsprakande påfågel, hon syntes långa vägar. Alla ville vara med henne och bli hennes närmaste, men det fanns bara en som fick hennes kärlek, som fick allt hon kunde ge av sig själv. Tomas, Tomas… så hette han och han var helt underbar.

Dagar blev till månader och månader år. Plötsligt en dag skildes deras vägar åt. Hon, Sara, brydde sig inte om att sörja. Det gjorde för ont. Livet överrumplade henne, hon arbetade mer än nödvändigt och fyllde dagarna med aktiviteter. På det viset slapp hon tänka på honom, känna smärtan som fanns där när hon var utan honom. Sara blev den där sparven igen. Hon älskade inte, hon njöt inte och hon roade sig inte. Inget hade en mening utan hennes Tomas. Allt omkring henne var bara grått.

En dag när hon var ute och promenerade stod han plötsligt framför henne trots alla 40 mil mellan dem och de olika liv de valt att leva numer. De tittade på varandra, i hennes mage fladdrade det till, precis som den där gången i skolcafeterian och hon slogs av hans vackra ögon ännu en gång.

- Om inte du går nu kommer jag att knäböja inför dig och be dig komma tillbaka, viskade hon medan tårarna rann nerför hennes röda kinder.

- Gör det! Be mig då, svarade han stadigt.

Hennes haka darrade, rösten försvann och tårarna som rann blandade sig med snor. Hur kunde hon göra det? Han hade fru, en lägenhet och arbete. Han levde ett helt annat liv än hon själv. Det vore hjärtlöst, men hennes smärta hade blivit alltför tung att bära. Hon satte sig ner på sina knän. Folk runtomkring dem stannade för att titta, men hon brydde sig inte.

- Snälla Tomas förlåt! Ta mig tillbaka. Jag ska aldrig mer…

Hon tystades ner av hans kyss. Han var också nere på knä nu. Han drog ner henne på marken och med sin mun i hennes svarade han:

- … Aldrig mer lämna dig. Det är ett löfte. Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, viskade han mot hennes hår och hon kände hur alla påfågelfärger återvände till henne.

Tomas och Sara var 16 år när de träffades och blev förälskade, 23 år när de skildes åt. Tio år senare var de återförenade och inget, inget kunde skilja de åt. Alltid var de tillsammans sedan den gången de återförenades ute på gatan. Tillsammans till döden skiljde de åt.

Rebeka Sallova

Fortsättningen...

---

Jessica vaknade upp i ett mörkt rum. Hon blinkade till ett par gånger och sedan upptäckte hon att runtom henne var det kalt. Rummet var tomt och omöblerat förutom den sängen hon själv låg i. Det luktade instängt och fuktigt, som om det inte fanns några fönster och dörrar i närheten. Hur hade hon kommit hit? Det sista hon mindes var att hon hade ramlat ihop och allt hade blivit vitt. Hon måste ha svimmat.

Långsamt, för att slippa den svindel hon hade, reste hon sig och började röra sig försiktigt i huset. Hon hade ingen aning om var hon var och hur hon hade kommit hit? Hon visste mycket väl vem som hade tagit henne hit däremot. Hon gick in i nästa rum och upptäckte att där fanns ett badrum i anslutning. Vilket stort hus hon hade blivit tillfångatagen i! Hon gick in i badrummet, ovanför det gulaktiga, smutsiga handfatet fanns en spegel som var gulspräcklig. Det var väl flugspott på det, tänkte hon och började studera sin spegelbild. Hennes mörka hår låg i stora tovor, maskaran hade runnit och näsan var röd av kyla. Hennes bruna ögon var glansiga av trötthet och rädsla. Hon tittade ner på sina kläder och upptäckte att det hade gått en reva i hennes tröja. Varför hade detta hänt nu?

Plötsligt hörde hon dörren slå igen.

- Nämen sötnos, är du vaken? hörde hon bakom sig.

Niklas stod tätt intill henne nu. Han studerade också hennes spegelbild och log, hans leende var illvilligt. Hans ögon gnistrade till och han vände sig om mot henne.

- Varför Niklas? frågade hon.

- Varför inte? fick hon till gensvar.

- Vad har du gjort mot Jakob och Jenny? Varför är de arga och varför tog du hit mig?

- Jag vill ju bara umgås med dig, sade han sakta, med ett hånleende på läpparna och strök henne längs ryggraden.

Jessica backade undan och gick ut i rummet där hon hade legat. Hon måste ta sig härifrån, hon var tvungen att tänka ut något. Hon började återigen studera platsen hon befann sig på. Nu märkte hon att det var mörka spånskivor mott alla fönster och att dörren som fanns längst bort i rummet var reglad mycket noga. Jessika förstod att Niklas planerat det här länge innan han hade dykt upp den här gången. Hon som trodde att hon var kvitt honom…

Ett år tidigare

Jessica och Jenny hade bestämt att de skulle gå ner till sta´n en fredagskväll. De skulle äta pizza i sta´n och sedan skulle gå iväg till krogen och ta ett par öl. Kanske skulle kärleken knacka på just ikväll, hade de sagt till varandra när de vandrade neråt sta´n.

---

Fortsättningen på min novell. Vad ska den heta? Ge mig gärna förslag.

Nu duschen, sedan sängen. Jag är yr och mår illa, usch, hoppas att jag inte har dragit på mig något skruttigt. Har inte tid att vara sjuk nu...

Inledning till en novell...

Det plingade i mobiltelefonen, hon öppnade sms:et och läste: ”Va`?”, stod det. Inget mer. Sms:et kom från Jakob, hennes bästa kompis pojkvän. Hon förstod ingenting. Återigen hördes ljud från telefonen.

- Hallå, det är Jessica, svarade hon.
- Vad håller du på med egentligen? skrek Jenny, hennes bästa vän i andra änden av lu-ren.
- Va? Vad menar du?

Jessica stod med telefonen i handen, Jenny hade tryckt av. Hon hade låtit både arg och ledsen på samma gång.”Vadå, va`?”, textade hon tillbaka till Jakob. Ett par sekunder senare ringde telefonen igen. Hon hann inte mer än knäppa på den innan hon hörde Jakobs gälla röst:

- Du är ju för fan inte riktigt klok, gastade han.

Jakob lät upprörd, hon kunde se hans ögon mörkna till av ilska. Hon blev rädd fast han bara var i luren eftersom hon visste hur hemskt dum Jakob kunde bli när han ilsknade till.

- Vad är det som har hänt? viskade hon, rösten darrade.
- Det borde väl du veta, fnös Jakob irriterad, men han verkade lugnare nu.

Precis när hon skulle ställa en ny fråga bultade det på dörren. Det lät som en mycket arg knackning.

- Det är någon här, hon tryckte av samtalet och slängde iväg telefonen på soffan.

Jessica kände hur benen svek henne när hon öppnade dörren.

- Du…, fick hon fram, sedan blev allt vitt omkring henne.

---

Började på en novell under dagen idag. Har skrivit en timma under förmiddagen. Uppdraget lät att eleverna skulle skriva en novell, 1-2 A4-sidor, med fyra olika ämnen där två av ämnena skulle finnas i den novelle de skrev.

Ämnena var:

Ett tekniskt problem

Någon form av fysisk aktivitet

Ett föremål/symbol som är betydelsebärande i berättelsen

En känd person

Rubriken skulle eleverna hitta på själva.

Den nyfödda skribenten i mig väcktes till liv och jag skrev lite allteftersom bilder kom till mig. Jag ska fortsätta skriva ikväll. Min "Tomas och Sara" ska jag nog väga lägga upp ikväll när jag kom hem.

Nu ska jag jobba ett par timmar till innan det är dags att åka hem och fortsätta skriva.

Tjingeling

Kreativt

Igår fick jag två askar med gör-vykort-själv-pyssel och jag satte mig på kvällen. Tänkte att jag ger det en chans. Ett hann jag med och så här blev resultatet. Ingen märkvärdigt, men det var kul att pyssla en stund och inte tänka på viktiga saker...

Ikväll börjad ejga på min skrivkurs och det var roligt. Varierande åldrar, allt fårn pensionärer till 26-åring(ar) ( jag) och den första skrivuppgiften hette: "Den gången fick jag ett gott skratt". Vi skulle skriva en A4 för hand och jag har skrivit klart och renskrivit:

Den gången fick jag ett gott skratt

Bänken på uteserveringen är plötsligt tom när jag vänder mig om. Jag sväljer ett skratt när jag ser två ben uppe i luften. Jag tittar mig omkring och möts av högröda ansikten och ögon som glittrar. Alla kämpar med att kväva sina skratt. Jag börjar fnissa och sedan bubblar skrattet upp och ur mig, jag kan inte hålla mig längre.

- Har du gjort dig illa?

Illröd i ansiktet och på väg att brista ut i skratt igen försöker jag att hjälpa min farmor som ligger därnere på marken. Hon räcker mig handen, men hon är för kraftlös att ta sig upp. Först blir jag rädd för att hon har gjort illa när jag ser att tårar rinner nerför hennes kinder. Sedan upptäcker jag att hon ligger och skrattar, Skrattet bubblar ur mig igen och jag skrattar så jag nästan kiknar.

Min farmor hade ramlat över bänken, som inte hade något ryggstöd, då hon ville luta sig tillbaka och vila ut efter vår shoppingtur.

Efter mycket möda och mycket skratt reser hon sig upp och vi ska precis sätta oss och göra ett nytt försök med fikastunden när vi hör ett gäng längre bort, vid en annan bänk, tjoa och skratta. Vi vänder oss om och där, tre bord bort från oss, står två sandalklädda fötter uppe i luften och dinglar. Nere på marken ligger en kvinna och skrattar.

- Jag antar att det här förekommer ofta i den här delen av sta´n, säger farmor och ännu ett skratt bryter ut runtom vårt bord.

Det var riktigt roligt att få skriva! Nästa gång blir det insändare, det ser jag framemot.

Jag läste ut "Jag älskade honom" av Anna Gavalda idag. Jag började att läsa den i klassrummet, när eleverna har tystläning, i början av januari och blev klar nu. Tunn bok, men så tänkvärd! Ska försöka att läsa ut "Lyckan är en sällsam fågel" till torsdag så att jag kan hugga i miina reaböcker sedan. På tal om bokrea, jag har fått lov att ta med eleverna till bokrean på måndag så att de får kika och handla böcker. Det ska bli kul att gå iväg med dem och se vad de hittar.

Ska sätta mig och renskriva min novell nu och sedan jag ska nana...

Måndag

Kände att jag behövde hitta en riktigt bra bok idag. Jag sprang in på pressbyrån (inte världens bästa ställe att hitta bra böcker, men hinns inte med bättre) och där stod "Lyckan är en sällsam fågel" av Anna Gavalda och väntade på mig. Jag köpte den direkt, behövde inte ens titta på ler böcker. Och jag är inte besviken! Vilket språk och formuleringar! Hon är verkligen en mästare på det skrivna språket. Så underbar! Har läsa drygt 30 sidor och jag är förälskade i boken redan.

Förutom att läsa en bra bok har jag umgåtts med mina godingar ne liten stund, skvallrat i telefon med Jonis och gjort egna vykort. Nu är snart, snart dags för sängen.

Imorgon börjar skrivkursen *längtar*

Söndag

Känner mig mycket bättre idag :)

Har planerat svenskan och engelskan från till v. 13. Hoppas att eleverna köper det, fast det brukar de göra och sedan var jag på kalas hos Eliza (brorsan och svägerskan). Där fick jag träffa två jättesöta tvillingtjejer: Eden och Emma, sååå fina de var och så små! Jag kom hem vid halvsju och sedan satte jag mig för att titta på The Vampire Diaries. I love it! Har bara sett tre avsnitt, men tycker att det är en väldigt bra serie. Väldigt mycket vampyrer omkring mig nu: Först Twilight, sedan True blood och nu The Vampire Diaries. Ska nog köpa True blood-böckerna i sommar och läsa dem...!

Imorgon är det dags för jobb! Oooaaaa, here I come!

Tjingeling!