Lördagkväll...

Axelväska från Skövde kommun fick jag för att jag ställde upp med program på länsstudiedagen. Ganska fin väska tycker jag :) Datorn fick följa med hem i den och lite arbete som skulle göras till måndag.

I sällskap av Körslaget på TV4 ikväll kände jag för att pyssla lite och ett nytt vykort blev det. Förutom det har jag skrivit början på en ny text. Lade upp den här tidigare ikväll. Kommentera gärna :) Blir du sugen på att läsa mer?

Tycker att det är tråkigt att jag inte har några som följer min blogg, jag vet ju att många läser...jag har 300 läsare, som läser tilloch från, men jag vill ju gärna se vilka som läser...Följ mig gärna :)

Nu blir det sänggående med bok! Förhoppningsvis släpper nackspärren under dagen imorgon.

Kommentera gärna! Fortsättningen kommer...

Angela vaknade med ett ryck. Hon satte sig upp i sängen och tittade över på höger sida av sängen. Där var det tomt. Det hade bara varit en dröm, fast det hade känts så verkligt. Tomas hade varit hos henne, hållit om henne och visat henne ringen. Nu var han borta. Det hade han varit ett tag. Sedan den dagen… hon slängde sig tillbaks mot kuddarna, lade sig på sidan och knep ihop ögonen för att inte gråta. Angela ville inte minnas den där dagen längre. Hon tittade på klockan och vände sig om mot väggen, blundade och väntade på att sömnen skulle komma och vagga henne i lugnet. Det var bara då hon inte mindes den där hemska dagen, om hon inte drömde om det förstås. Som hon hade gjort för en stund sen.

Lugnet och sömnen kom inte, istället började Angela vrida och vända sig oroligt i sängen. Ännu en gång tittade hon på klockan, ingen idé att somna om nu. Hon skulle vara på arbetet om två timmar. Hon steg upp och gick till badrummet för att badda ansiktet med kallt vatten. Där fick hon syn på sitt ansikte. De små rynkorna var mer synliga morgnar då hon drömde mardrömmar, som hon gjort inatt. De mörka ringarna och svullnaden kring ögonen var mycket synliga. Det var en morgon som betydde sjukskrivning för många, men Angela bredde på foundation, puder och rouge, klistrade på ett leende och sprang till bussen. Idag skulle hon vara tidig på plats och väl förberedd. Alltid tillgjord glädje och perfektion ut i fingerspetsarna, alltid redo. Alltid på språng för att ingen skulle komma inför skalet på henne.

- Hej på er, vad roligt att se er efter helgen, Angela strålade mot sina elever.

Hon fick ett hej tillbaka, några fraser om helgen utbyttes och sedan satte eleverna igång med sina arbeten.

- Det strålar om dig, har det hänt något? frågade en av hennes manliga kollegor henne när han mötte henne i trappan på väg upp till arbetsrummet efter lektionen.

- Nej, jag är bara glad, måste ju stråla ikapp med solen, svarade hon snabbt och sedan sprang hon förbi.

Vad lättlurade människor var, bara det nedanför näsan var utsträckt från öra till öra trodde alla att hon var glad. Ledsamhet och plåga kunde sminkas över och ett leende som inte nådde ögonen såg ingen. Det var ju munnen som log och det var det viktiga. Angela satte sig tungt i arbetsstolen och slog på datorn. Läste igenom dagen emails och svarade snabbt på några. Bokade upp sig på nya uppdrag och möten och sedan tog hon sin apelsin och gick till fikarummet. Hon möttes av kollegor som pratade glatt om helgen och ville veta vad hon hade gjort. Hon svarade att hon hade varit bortrest hela helgen och att det hade varit underbart att vara borta. Sanningen var en annan, men alla ”oooaaadde” och sade att hon alltid hade mycket roligt för sig. Angela nickade stumt och leende, men tankarna förflyttade sig till den helgen som precis passerat. Hon hade suttit och gråtit, skrivit dagbok och inte ätit något på hela helgen, men det skulle hon aldrig kunna berätta inte för någon. Rasten tog slut och hon gick över skolgården. Dags för elevvårdskonferens, träning och möte med chefen innan dagen skulle ta slut. Angela klättrade i karriären, precis som hon alltid hade drömt om att hon skulle göra, men nu hade det inte någon betydelse. Den smärtan hon möttes av i ett tomt hus när hon kom hem varje kväll påminde om att det som hade betytt något i hennes liv var nu borta förevigt och hon bar skulden till det.

Kapitel 1

Livet hade tagit en ny vändning. Angela skulle börja gymnasiet i en ny stad om en vecka och hon var nervös, men lycklig.

Svart flicka / Vit flicka

Snedstrecket har tagits bort i den svenska översättningen av Oates bok, Black Girl/White Girl. En bok om Genna Meads som berättar sin historia, men även Minettes historia. En bok om Vietnamnkriget och dess efterföljder, om kommunismens utblomning i USA, om de svarta och om de vita. Om sanning och om lögn. En bok om rasism, men också om svek. Snedstrecket visar att Genna/Minette är kontraster till varandra, men de har också mycket gemensamt. Båda flickorna ser upp till sina fäder. Minette ser upp till sin far, pastor Swift och följer religionen och Jesus ord, så till grad att det framstår som sjukt. Genna, dotter till Advokat, som senare sätter sin egen far i fänglse, då hon blir univeristetslärare i historia. En välskriven bok, som pendlar mellan skoltiden, barndomen (Gennas) och det som hände sedan.

Oates är ojämn i sitt språk och hon pendlar mellan händelserna väldigt snabbt. Stundtals är språket vackert och poetiskt för att i nästa stund bli väldigt platt och barnsligt. Hon är förutsägbar och det gör hennes verk så bra som de är. Förvånansvärt är att hon ännu inte är nobelpristagare.

Ego

När vi hade innebandyturnering för ett par veckor sedan i skolan tog en av mina elever en bild på mig. Tyckte att han gjorde ett bra jobb!

Har sökt en kurs i svenska på högskolan i Skövde till hösten. Hoppas att jag kommer in. Nu inväntar jag The Vampire Diaries.

Beställde en LCHF-bok idag från http://www.adlibirs.se/. Hur lättpåverkad är jag? Men allvarligt jag måste skärpa mig med mitt ätande. Alldeles för slarvig! Detsyns påvikten :/

Soffläge nu!

Medlem

Nu medlem på www.novell.nu: Becka83

Lugn!

Nu har jag lugnat ner mig. Funderade på fullt allvar att sjukanmäla mig idag, men nu känns det mycket bättre. Jag har både lett och skrattat så fullt så illa känns det inte just nu.

Igår letade jag skor, stövlar, men fann inga. Hittade jeans, men köpte inga. Fann pärletråd och köpte och foundation. Sen åkte jag hem! Där finns kärleken, mina underbara änglar. Vilken tur jag har :)

Idag blir en kort dag på jobbet, sedan ska jag träna. Och ikväll blir det vampyrer :D :D :D

Tjingeling!

ARRRRRGGGGGHHHHHHH

O ilskan fortsätter...fick en riktig urladdning i eftermiddags. Känns skönt nu!

Idag har jag varit och tittat på konst av Lars Johansson på Konsthallen med Ivalsgruppen. Efter det fikade vi. Kändes riktigt bra!

Träffade en gammal gymnasiekompis med, av en slump. Det var lite kul! :)

Ilska, bebisbesök, sushi och skrivarkurs

Jag är så arg idag! Usch, jäkla dumma människor det finns i vår värld. Har skrivit en krönika om dig! Du som har gjort mig så arg idag! :C

Marita kom med lilla Elin och vi "oooaaaa":de allihop...och sedan gick vi på lunch. Sushi = kärlek!

På kvällen skrivkurs, fortsättning på krönika och jag skrev som en tok. Nu har det mesta runnit av mig. Nästa gång är det novell. Har redan mailat tre noveller till min kursledare...undrar om det var ok..:/

Nu sängen!

Rättad krönika!

Har precis fått feedback från min kursledare och nu kommer den rättade krönikan:

-----

En tidig, mörk morgon

November! En tidig morgon, klockan är 7.15, ute blåser det. Regnet piskar kraftigt mot ansiktet. Jag står utanför bussen. Slutstation resecentrum Skövde! Där är jag nu och jag har bråttom, jag ska vara på jobbet om en kvart. 7.30!

Jag ser mig omkring, knappt några människor ute och jag tänker: "Jag fuskar idag." Stadsbussen går ju om fyra minuter, jag hinner aldrig genom resecentrum och ut till bussen. Snabbt kliver jag av plattformen och är ute på bussarnas revir. Precis när jag tar sats för att ta språnget över till andra sidan häcken där bussen när som helst kommer, kommer det en buss mot mig. Chauffören öppnar fönstret och ropar:

- Hallå! Där får du inte vara!

Jag känner att jag rodnar samtidigt som jag ilsknar till. Vem är han att läxa upp mig? Han är ju alltid sen när han kör mellan Mariestad och Skövde! En rad ovänliga tankar passerar genom huvudet, men jag biter ihop för att inte säga något. Istället fortsätter jag att springa och hinner ikapp fyrans buss ner till Kavelbro. Irritationen över busschaufförens uppläxning vill inte släppa. Den sprider sig ännu mer, medan bussen skumpar iväg till min destination.

Det här är samma busschaufför som aldrig är i tid, speciellt de tidigare morgnarna då jag alltid har bråttom till jobbet. Han har kört förbi oss resenärer en gång, men sedan tillbaka och hämtade upp oss. En annan gång vägrade han att plocka upp oss för att han var 15 minuter sen och han hann inte stanna, påstod han när ett par av oss konfronterade honom nästade gång han körde bussen. Mina tankar studsar som bollar i en tennismatch när jag tänker på alla fel han har gjort i sitt jobb.

När bussen når stationen jag ska gå av på, släpper jag busschauffören och ser mig omkring. Där finns flertalet av mina elever. Sista tanken som slår mig är, att busschauffören hade rätt när han läxade upp mig. Vad är jag för en förebild som beter mig som jag nyss hade gjort? Tänk om någon av mina elever hade sett mig skumpa över ett förbjudet område för att hinna i tid… Jag går av bussen med känslan av skam inpräntad i magen. Samtidigt slår tanken mig, att jag inte kan ändra andras fel och brister, men mina egna kan jag faktiskt göra något åt. Nu går jag till jobbet oavsett väder för att jag ska hinna i tid. Och så vitt jag vet är busschauffören, som skällde på mig, fortfarande sen när han kör bussen mellan Mariestad och Skövde. Det fick jag uppleva senast idag!

Rebeka Sallova

----

Har skrivit en till, men jag vet inte om jag kan med lägga ut den här...den är ganska utlämnande!

Zumba

Började morgonen med frukost på Arena och efter det Zumba. Mamma mia vad roligt det var, svettigt, men man fick en kick av dansen. Efter det gick vi en rundvandrig på Arenas Relaxavd. och efter det fika. Lunchen bestod av Libanesisk buffé...mumma, det var så gott. Tabule, vittlöksröra, ryggbiff, kyckling och det var nog ngt mer osm jag har missat. Det var gott med kött som var marinerad i kanel bland annat och vitlöksröran var underbar, men luktade apa i munnen sen efter det. USCH! Eftermiddagen hade jag work-shopen, ihop med chefen och vår programansvariga. Det gick bra! Nu känner jag att jag är full av energi, fast jag är trött samtidigt.

På väg hem svångde jag in på Netto och hittade ett par underbara tofflor med Hello Kitty till Leonida, hon skulle få något när sexårssprutan är tagen. Hon visade min plåstret och sade stolt att hon minsann inte hade gråtit trots att det hade gjort ont. Hi nfick sätta sig på soffan och blunda och jag satte dem på hennes fötter. Vad glad hon blev när hon fick syn på dem! Hon klampade runt med dem härhemma innan det var dags att gå hem. Det värmer gott i mitt fasterhjärta/mosterhjärta när jag ser mina syskonbarn stråla av sådan glädje. De är det underbaraste som finns på denna jord!

Laddar inför skrivarkursen imorgon. Hoppas att vi ska skriva novell den här gången :) Har precis mailat in min krönika till vår kursledare. Jag hoppas att hon tycker att den är ok.

Ska nog ta en tidig kväll ikväll trots allt...

Operation källarvåning!

Nu är städningen klar i både arbetsrum och träningsrum! Jag är så nöjd med hur det blev!

Träningsrummet! Crosstr. matta, piltatesboll och styrketräningsmaskin köpta på Coop. Soffa köpt i Moholm, hittat på www.Blocket.se

Arbetsrummet! Har så mycket böcker att de får stå på två rader för att få plats. Ny bokhyllsinventering snart :-) Tänkte att jag skulle göra en bokförteckning på mina böcker så att jag vet vad jag har och så började jag...och slutade lika snabbt. Det är alldeles för mycket att göra! Får ta det en annan gång!

Nu maaaaaaaat! Är så hungrig!

I like!

Älskar detta! The Vampire Diaries är verkligen bra, jag var skeptisk, men nu sitter jag som fastnaglad varje torsdag kl.20.00 och följer serien på TV6.

Fredag lördag....snart söndag och sen måndag...

Igår hade eleverna Wordprov, det var inte populärt, men de gjorde det och de flesta fixade det också...ska kolla med ett par till på torsdag i nästa vecka. Sedan var vi på Radio Skaraborg för att göra ett studiebesök under deras Öppet Hus. Tipspromenad, Radioskola och fika blev det. Eleverna fick slute lite tidigare och det fick jag med :) Så jag träffade Vivi, vi tog en snabb sväng på sta´n. Hann med fika och lite shopping: En underbar halsduk på Vero Moda, mouse och anisktshanddukar på Åhlens för min del. När jag kom hem ringde Jonis. Sedan gick kvällen till umgänge med henne. Nattningen av Lorik och Leonida och Narnia-böcker och sen sov jag gott (och de med).

Idag har jag städat, plockat och grejat nere i källaren. Imorgon blir det klart. Blir så fint i träningsrummet och även i arbetsrummet därnere! I love! Nu på kvällen har jag varit hos Ewa och druckit te och pratat.

Imorgon blir det mer plock och sedan ska jag sätta mig och förberedda mig inför Länsstudiedagen på måndag. Vi ska dansa Zumba på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag vara värd (med chefen och programledaren). Ska bli spännande att vara engagerad!

Under tiden drömmer jag om ..khmr...

Eclipse (twilight saga)

Vill ha premiär nu och inte i oktober...kom höst kom!

Torsdag

Idag var jag och klippte, så här blev resultatet. Tycker min frisörska är väldigt bra på sitt jobba (gammal Kavelbroelev som hon är). La Vogue i Mariestad, pröva det, om du inte vet var du ska klippa dig nästa gång.


Jag kunde inte läsa "Gomorra", försökte igårkväll, men jag hade svårt att ta till mig den. Tog med mig Joyce Carol Oates "Svart flicka/Vit flicka" på bussen idag, när jag skulle till jobbet och jag fastnade direkt. Vilken kvinna, vilka ord och vilket språk. Underbar! Boken handlar om två flickor, Genna och Minette, som börjar på en skola, en vit och en svart flicka. Man får följa deras öden, deras svårigheter och deras vänskap. Boken tar upp den rasism som fanns (finns) i USA, men också en livsskildring, ett liv i lögner, ett liv om familjen och mycket mer. Ska gå upp och fortsätta läsa innan jag stupar i säng ikväll...

Efter jobbet var jag på Mumma idag, med Ewa (min gumma) och det var så mysigt. En riktigt fin stund fick vi och jag måste berömma personalen på Mumma. Vilken service och så vänliga, men jag hittade inte skorna...de ligger väl begravda i snön någon stans. Ewa, ett glas vin, en fredag, när det vankas mer vår än idag! Då ska det fotas skor dessutom :)

För visst står våren för dörren! Idag när jag gick från sta´n och hem gick jag på isfläckar som knakade och bröts under mina fötter. Ett sådant underbart ljud! Det är första vårtecknet för mig. Jag´kom att tänka på en gammal bästis jag hade när jag var tonåring, att vi gjorde så när hon kom och hälsade på mig en gång, eftersom hon hade flyttat. Och vi var ute och gick, en solig dag, som idag och knäckte isen under våra fötter, pratade om tonårsaker och fnissade på ett flickaktigt sätt. Det känns som det var en evighet sedan...mycket har hänt sedan dess!

Over and Out!

Annorlunda läsning!

Fick tag på Familjegraven på Netto för 10 :- (jag vet man ska inte handla där, men jag kunde inte låta bli) och så kände jag att jag behövde ett avbrott från "Segraren står ensam". Alla dessa djupa funderingar och vackra ord gjorde mig inte gott just nu. Dessutom hade jag en diskussion med Alba (min tweenie *puss*) om att hon läser utan bokmärken. Det här fenomenet har jag sett hos ett par av mina elever. Så nu tänkte jag att jag får släppa på mitt kategoriska tänk och göra samma sak, alltså läsa utan bokmärke. Och hör och häpna, det gick bra, men jag blev låst att läsa från kapitel till kapitel och inte kunna slå ihop boken slumpmässigt och komma ihåg var jag slutade. Nu harjag hur som haver gjort detta och jag har skapat mig en förståelse för att det faktiskt går att göra så och dessutom ska jag sluta tjata att bokmärke måste man. Huvudsaken är ju att man läser, förstår och minns det man har läst eller hur?

Handlingen då?

Jo vars, Benny och Räkan hittar tillbaks till varandra. Det är en annorlunda kärlekssaga med kossor och barnuppfostran. Kvinnosyn och manssyn. Mäns sätt att se på kärlek, deras insatser och tankegångar. Kvinors syn på samma sak. En bok med mycket humor och jag både log och skrattade. Det är första gången som jag gillar uppföljaren mer än första boken. Tyckte inte "Grabben i graven bredvid" var imponerande på något sätt.

Nu blir det "Gomorra" av Roberot Saviano i läsväg. Finns så måga bra böcker som jag fick tag på på bokrean. Jag köpte "Narnia", alla sju delarna till mina änglar och jag började läsa högt för dem i fredags. Vilka bra böcker C S Lewis har skrivit. Jag blir såld på språket och formuleringarna, det känns som att hon är i rummet och berättarom underbara Narnia och vår vanliga värld. Barnen är helt förtjusta också. De ville höra mer på lördagmorgon när de vaknade, på direkten skulle det ske. På fredagkväll läser vi mer...

Nu blir det duschen, kom nyss från träningen. Har sprungit 10 respektive 6 km den här veckan.

Och så har jag gjort en annan spännande sak idag ;)

Kåseri/krönika

En tidig, mörk morgon

November! En tidig morgon, klockan är 7.15, ute blåser det. Regnet piskar kraftigt mot ansiktet. Jag står utanför bussen. Slutstation resecentrum Skövde! En för mig, jag ska vara på jobbet om en kvart. 7.30!

Jag ser mig omkring, knappt några människor ute och jag tänker: ”Jag fuskar idag.” Stadsbussen går ju om fyra minuter, jag hinner aldrig genom resecentrum och ut till bussen. Snabbt kliver jag av plattformen och är ute på bussarnas revir. Precis när jag tar sats för att ta språnget över till andra sidan häcken där bussen när som helst kommer, kommer det en buss mot mig. Chauffören öppnar fönstret och ropar:

- Hallå! Där får du inte vara!

Jag att jag rodnar samtidigt som jag ilsknar till. Vem är han att läxa upp mig? Han är ju alltid sen när han kör mellan Mariestad och Skövde! En rad ovänliga tankar passerar genom huvudet, men jag biter ihop för att inte säga något. Istället fortsätter jag att springa och hinner ikapp fyrans buss ner till Kavelbro. Irritationen över busschaufförens uppläxning vill inte släppa. Den sprider sig ännu mer medan bussen skumpar iväg till min destination.

Det här är samma busschaufför som aldrig är i tid, speciellt de tidigare morgnarna då jag alltid har bråttom till jobbet. Han har kört förbi oss resenärer en gång, men sedan tillbaka och hämtade upp oss. En annan gång vägrade han att plocka upp oss för att han var 15 minuter sen och han hann inte stanna, påstod han när ett par av oss konfronterade honom nästade gång han körde bussen. Mina tankar liknar en tennismatch när jag tänker på alla fel han har gjort i sitt jobb.

När bussen når stationen jag ska gå av på, släpper jag busschauffören och ser mig omkring. Där finns flertalet av mina elever. Sista tanken som slår mig är att busschauffören hade rätt när han läxade upp mig. Vad är jag för en förebild som beter mig som jag nyss hade gjort? Tänk om någon av mina elever hade sett mig skumpa över ett förbjudet område för att hinna i tid… Jag går av bussen med känslan skam inpräntad i magen. Samtidigt slår tanken mig, att jag inte kan ändra andras fel och brister, men mina egna kan jag faktiskt göra något åt. Nu går jag till jobbet oavsett väder för att jag ska hinna i tid. Och så vitt jag vet är busschauffören, som skällde på mig, fortfarande sen när han kör bussen mellan Mariestad och Skövde. Det fick jag uppleva senast idag!

Rebeka Sallova

------

Ikväll på skrivkursen skulle vi skriva kåseri/krönika. Jag tror att min blev ett mellanting! Vad tycks?

Nu blir det sängen!

Min nya klocka

Har tjatat länge om att jag vill ha en silverklocka med stor urtavla och nu har jag köpt en på Clarks i Skövde. Vald av Nadja! Bra jobbat tjejen, tack :) Jag är verkligen nöjd med den!

Insändare

Hundar ska få gå fria

Hunden ska inte gå i koppel, om den inte utgör en fara för omgivningen. Tänk om du själv skulle gå runt i koppel varje gång du är ute på promenad. Då kanske du kan skapa dig en förståelse för hur hundarna har det och skapa förståelse för att hunden, precis som människan, behöver få vara fri ute i naturen.

Samtidigt förstår jag din frustration, Gunilla Pot, över att rådjuret blir skrämd, det är brist på mat i kylan och djupa snön. Att mata vilddjuren är verkligen en bra gärning den här tiden på året. Om de inte matas för att senare skjutas och bli mat på bordet? Min åsikt är ändå att man inte släpper en hund utan koppel, om inte ägaren känner tillit till den. Du kanske skulle ha fortsatt titta ut genom ditt fönster för att se hur hela händelsen utvecklade sig. Jag är säker på att rådjuret, fast det blev skrämd, kom tillbaka senare för att fortsätta äta. Vilddjuren lär sig de platser där födan finns och de kommer tillbaka och äter sig mätta när platsen inte utgör en fara längre. Avslutningsvis undrar jag varför du drar in vargen och dess stam i det här. Avskyr du hunden och vill att alla andra ska göra det? Eller tycker du att vargen ska göra slut på hunden?

Rebeka Sallova

--------------------------------

En färdig insändare till tisdagens kurs. Jag är inte alls nöjd med den, men den är 938 tecken lång och målen var tusen. Hellre för lite än för mycket tänker jag och jag bantade ner en text som var på 2000 tecken från början. Snälla läs och ge mig förslag på hur jag förbättra detta till tisdag. Jag gillar att skriva, men insändare är nog inte min grej.

Må det gå bättre med krönikan som ska skrivas på tisdag!

Skön promenad

Har varit ute på en timmes promenad ner till Ekudden med Ewa och Eliza. Så skönt med sol och bara någån minusgrad. Det känns som om våren är precis runt hörnet. En underbar eftermiddag.

Alla förtjänar sådant sagoväder som det är ute idag. Gå ut och njut :)

En lyckad lördag!

Så glad att jag inte gick och lade mig igårkväll, utan att jag gick över till brorsan, svägerskan och änglarna. Vi tittade på Melodiefestivalen, Seven och mös. Det var en toppenlördag! Idag väcktes jag av Eliza, som ville komma upp till mig i soffan pch kramas. Där låg jag, Eliza och Leonida och mös en bra stund, sedan blev vi serverade (jag) kaffe och sedan frukost.

Tyckte att Alba var så rolig igår, hon sjöng och dansa och skrattade. Det var länge sedan hon var så glad! Och hon tittade på Seven ihop med mig och Ewa *så stor hon är*. Leonida somnade i soffan bredvid mig för att hon inte ville somna utan mig.

Jag älskar verkligen mina små änglar!

Veckan som varit...

...som inte är slut ännu! Idag gick jag upp 6.15 och vi firade mamma som fyller år. Hon fick kaffe och muffins på sängen. Barnbarnen sjöng och delade ut paket till henne. Det var supermysigmorgon. Vi satt, alla, i hennes säng och drack kaffe och pratade en lång stund. Sedan gick jag och lade mig igen! Sov till halvtio, gick upp och åt frukost och gick och lade mig igen. Gick upp 13.15. Så skönt att bara slappa en hel dag!

Veckan har förövrigt varit bra! I onsdags skulla Karin ha kommit över till mig, men jag var alldeles för dålig. Är halvförkyld, med halsont och hosta, men inte så sjuk att jag kan stanna hemma, men jag går på lågenergi just nu. I torsdags var vi på Kavelbroserveringen, tjejerna, och kvällens yngsta medlem var Maritas lilla ängel. Igår (fredag) var vi hemma hos mig och hade fredagsmys och sedan blev en tidig sängång.

Känner mig riktigt seg fortfarande. Kanske borde återgå till sängen med Coelho...men jag skulle ju över till lilla familjen ikväll...får hämta ork och gå över om en stund. Jag vill verkligen, men min kropp orkar inte riktigt. Blööööh!

Nej, nu ska jag göra annat en stund!

En ny novell...

Smycket

Angela tar upp det tunna silverarmbandet med bruna knoppar ur sin skrivbordslåda. Det är en tunn länk med knutar där knopparna finns. Knopparna har silverram omkring sig. Hon suckar djupt och ett leende sprids över läpparna och vidare över hela ansiktet. Plötsligt färdas hon fem år tillbaka i tiden. En sensommardag i mitten av augusti. Då var hon student, en lycklig flicka, med mycket hopp och många drömmar inom sig. Hon skulle bli lärare, men i hennes liv fanns också Tomas. Tomas som hade förändrat hela hennes liv och tog henne till en värld full av magi.

Fem år tidigare

Angela satt på uteserveringen vid Örebro universitet. Utanför vimlade det av nya studenter som var nyfikna på det nya stället, med sig hade de sina faddrar, som redan var välrutinerade på skolan. Mittemot fanns kårhuset med sina färglada färger och den gula ingången. Fontänen var igång. Dörrarna in till långhuset stod öppna. Vädret var soligt, men luften hög och kylig. Hon kände att det hade börjat slå om till höst. Mittemot henne satt Tomas, solbränd och fräknig. Så vacker! Han hade precis kommit hem från Mallorca, han hade mycket att berätta, men hon, Angela, hade slutat lyssna. Hon njöt av att titta på honom bara. Plötsligt drog han fram armbandet, en silverfärgad tå-ring och en påse godis.

- Det här är till dig, sade han bara.

Hon svarade inte utan lät Tomas öppna godispåsen och de åt av den. Godisarna såg ut som björnbär, en del röda och en del svarta till färgen, och de var verkligen goda.

- Tack, log och hon och pussade honom på munnen.

Efter den här dagen följde många andra. Tomas skämde bort Angela med gåvor, frukostar och luncher och en jul köpte han en ny julgran och pynt. Den dagen hade han tänt levande ljus längs hela lägenheten för att överaska henne. Under granen fanns ett helt berg av julkappar, stora och små, väntande på Angela. Maten stod serverad och på ett annat bord fanns nötter och julgodis. Tomas kunde åstadkomma mirakel i Angelas ögon och ingen var som han.

Angela skrattade, grät, bråkade och älskade med Tomas. Studierna upptog mycket av hennes vardag, men studierna fick vänta när Tomas kallade. Hon älskade honom som om morgondagen inte fanns. Åren gick och en dag dog den där magin Angela och Tomas delade. Den där sensommardagen glömdes bort och Tomas och Angela fortsatte leva sina liv på olika håll och med andra människor.

Fem år senare sitter Angela med arbandslänken i handen och minns det som en gång har varit hennes liv. Hon har ett stort leende på läpparna medan hon knäpper på sig armbandet, hon rör vid de bruna knopparna som ska föreställa lyckoknoppar och viskar:

- En del av dig kommer jag alltid att bära med mig. En dag återkommer magin.

Sedan stänger hon skrivbordslådan och går iväg till undervisningssalen, där hon är lärare åt tio underbara ungdomar i svenska och engelska. Det stora leendet sitter i hela dagen, likaså lyckokänslan, för att hon minns att hon en gång har älskat och att hon kommer att älska igen.

Rebeka Sallova

Robert Frost är bra :)

The Road Not Taken
R.Frost

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that, the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
two roads diverged in a wood, and I --
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Total lycka :D

Känner mig så glad idag, vet inte om det var solskenet, den välgenomförda dagen på jobbet eller mina underbara kollegor och elever. Kanske en kombination av de tre och en perfekt avslutning på dagen med skrivkurs där insändare skrevs. Jag är inte alls klar med min, men jag började skriva lita smått och jag hoppas kunna bli klar till nästa tisdag.

Vi har även fått en läxa till nästa tisdag: Att läsa krönikor/Kåserier för det ska vi ska skriva då. Spännande, tycker jag :)


I fredags gick jag och Vivi på sta´n. Jag fick tag på en tunika och en sjal. Båda från BikBok. Underbara färger eller hur?

Har rotat fram min bokmemorizer igen. Började skriva i den 2006, men sedan har jag inte haft lust. Nu är jag på G igen!

Och så läser jag min favoritförfattarens senaste bok. Den är underbar och hemsk på en och samma gång. Det kommer en sammanfattning om den framöver!

Insändaren jag skrev ikväll handlade om hundar. Om att dessa inte bör/ska gå i koppel. De som har TSL (Mariestadstidningen) känner nog igen vad det handlar om. Här kommer den ickeklara versionen av det jag skrev ikväll. Detta är inte på något sätt en klar text och ni får gärna kommentera om hur jag ska skriva om eller om något är fel med den. Jag är mycket glad åt alla kommentarer jag får in som hjälp och stöd:

Svar till ”Hundägare” och Gunilla Pot:

Hunden är skapt för att vara fri och ska inte gå i koppel, om den inte utgör en fara för omgivningen. Vari finns felet Gunilla Pot? Tänk om du själv skulle gå runt i koppel varje gång du är ute på promenad. Du kanske skulle testa? Då kanske du kan skapa dig en förståelse för hur hundarna har det när de går i koppel. Samtidigt förstår jag din frustration över att rådjuret blir skrämd då det är brist på mat i kylan och i den djupa snön. Att mata rådjuren är verkligen en bra gärning den här tiden på året. Om de inte matas för att senare skjutas och bli mat på bordet? Min åsikt är ändå att man inte släpper en hund utan koppel, om inte ägaren känner tillit till den och att man vet att hunden inte utgör någon fara. Det verkar då som om signaturen ”Hundägaren” hade pli på sin hund. Det låter så i insändaren i alla fall...

Gunilla Pot, du kanske skulle ha fortsatt titta ut genom ditt fönster för att se hur hela händelsen utvecklade sig innan du påbörjade din insändare. Jag är säker på att rådjuret, fast det blev skrämd, kom tillbaka senare för att fortsätta äta. Vilddjuren lär sig de platserna där de kan få föda så att de klarar sig och de går inte hungriga långa stunder utan de kommer tillbaka och äter sig mätta.

Avslutningsvis undrar jag varför du, Gunilla Pot, drar in vargen och dess stam i det här. Avskyr du hunden och vill att alla andra ska göra det? Eller tycker du att vargen ska göra slut på hunden? Jag har läst de två sista meningarna i din insändare tre-fyra gånger och jag undrar: Vad menar du?

Rebeka Sallova

Nej, det är ju faktiskt arbetsdag imorgon med så nu får jag gå och lägga mig.