-----
En tidig, mörk morgon
November! En tidig morgon, klockan är 7.15, ute blåser det. Regnet piskar kraftigt mot ansiktet. Jag står utanför bussen. Slutstation resecentrum Skövde! Där är jag nu och jag har bråttom, jag ska vara på jobbet om en kvart. 7.30!
Jag ser mig omkring, knappt några människor ute och jag tänker: "Jag fuskar idag." Stadsbussen går ju om fyra minuter, jag hinner aldrig genom resecentrum och ut till bussen. Snabbt kliver jag av plattformen och är ute på bussarnas revir. Precis när jag tar sats för att ta språnget över till andra sidan häcken där bussen när som helst kommer, kommer det en buss mot mig. Chauffören öppnar fönstret och ropar:
- Hallå! Där får du inte vara!
Jag känner att jag rodnar samtidigt som jag ilsknar till. Vem är han att läxa upp mig? Han är ju alltid sen när han kör mellan Mariestad och Skövde! En rad ovänliga tankar passerar genom huvudet, men jag biter ihop för att inte säga något. Istället fortsätter jag att springa och hinner ikapp fyrans buss ner till Kavelbro. Irritationen över busschaufförens uppläxning vill inte släppa. Den sprider sig ännu mer, medan bussen skumpar iväg till min destination.
Det här är samma busschaufför som aldrig är i tid, speciellt de tidigare morgnarna då jag alltid har bråttom till jobbet. Han har kört förbi oss resenärer en gång, men sedan tillbaka och hämtade upp oss. En annan gång vägrade han att plocka upp oss för att han var 15 minuter sen och han hann inte stanna, påstod han när ett par av oss konfronterade honom nästade gång han körde bussen. Mina tankar studsar som bollar i en tennismatch när jag tänker på alla fel han har gjort i sitt jobb.
När bussen når stationen jag ska gå av på, släpper jag busschauffören och ser mig omkring. Där finns flertalet av mina elever. Sista tanken som slår mig är, att busschauffören hade rätt när han läxade upp mig. Vad är jag för en förebild som beter mig som jag nyss hade gjort? Tänk om någon av mina elever hade sett mig skumpa över ett förbjudet område för att hinna i tid… Jag går av bussen med känslan av skam inpräntad i magen. Samtidigt slår tanken mig, att jag inte kan ändra andras fel och brister, men mina egna kan jag faktiskt göra något åt. Nu går jag till jobbet oavsett väder för att jag ska hinna i tid. Och så vitt jag vet är busschauffören, som skällde på mig, fortfarande sen när han kör bussen mellan Mariestad och Skövde. Det fick jag uppleva senast idag!
Rebeka Sallova
----
Har skrivit en till, men jag vet inte om jag kan med lägga ut den här...den är ganska utlämnande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar