Angela vaknade med ett ryck. Hon satte sig upp i sängen och tittade över på höger sida av sängen. Där var det tomt. Det hade bara varit en dröm, fast det hade känts så verkligt. Tomas hade varit hos henne, hållit om henne och visat henne ringen. Nu var han borta. Det hade han varit ett tag. Sedan den dagen… hon slängde sig tillbaks mot kuddarna, lade sig på sidan och knep ihop ögonen för att inte gråta. Angela ville inte minnas den där dagen längre. Hon tittade på klockan och vände sig om mot väggen, blundade och väntade på att sömnen skulle komma och vagga henne i lugnet. Det var bara då hon inte mindes den där hemska dagen, om hon inte drömde om det förstås. Som hon hade gjort för en stund sen.
Lugnet och sömnen kom inte, istället började Angela vrida och vända sig oroligt i sängen. Ännu en gång tittade hon på klockan, ingen idé att somna om nu. Hon skulle vara på arbetet om två timmar. Hon steg upp och gick till badrummet för att badda ansiktet med kallt vatten. Där fick hon syn på sitt ansikte. De små rynkorna var mer synliga morgnar då hon drömde mardrömmar, som hon gjort inatt. De mörka ringarna och svullnaden kring ögonen var mycket synliga. Det var en morgon som betydde sjukskrivning för många, men Angela bredde på foundation, puder och rouge, klistrade på ett leende och sprang till bussen. Idag skulle hon vara tidig på plats och väl förberedd. Alltid tillgjord glädje och perfektion ut i fingerspetsarna, alltid redo. Alltid på språng för att ingen skulle komma inför skalet på henne.
- Hej på er, vad roligt att se er efter helgen, Angela strålade mot sina elever.
Hon fick ett hej tillbaka, några fraser om helgen utbyttes och sedan satte eleverna igång med sina arbeten.
- Det strålar om dig, har det hänt något? frågade en av hennes manliga kollegor henne när han mötte henne i trappan på väg upp till arbetsrummet efter lektionen.
- Nej, jag är bara glad, måste ju stråla ikapp med solen, svarade hon snabbt och sedan sprang hon förbi.
Vad lättlurade människor var, bara det nedanför näsan var utsträckt från öra till öra trodde alla att hon var glad. Ledsamhet och plåga kunde sminkas över och ett leende som inte nådde ögonen såg ingen. Det var ju munnen som log och det var det viktiga. Angela satte sig tungt i arbetsstolen och slog på datorn. Läste igenom dagen emails och svarade snabbt på några. Bokade upp sig på nya uppdrag och möten och sedan tog hon sin apelsin och gick till fikarummet. Hon möttes av kollegor som pratade glatt om helgen och ville veta vad hon hade gjort. Hon svarade att hon hade varit bortrest hela helgen och att det hade varit underbart att vara borta. Sanningen var en annan, men alla ”oooaaadde” och sade att hon alltid hade mycket roligt för sig. Angela nickade stumt och leende, men tankarna förflyttade sig till den helgen som precis passerat. Hon hade suttit och gråtit, skrivit dagbok och inte ätit något på hela helgen, men det skulle hon aldrig kunna berätta inte för någon. Rasten tog slut och hon gick över skolgården. Dags för elevvårdskonferens, träning och möte med chefen innan dagen skulle ta slut. Angela klättrade i karriären, precis som hon alltid hade drömt om att hon skulle göra, men nu hade det inte någon betydelse. Den smärtan hon möttes av i ett tomt hus när hon kom hem varje kväll påminde om att det som hade betytt något i hennes liv var nu borta förevigt och hon bar skulden till det.
Kapitel 1
Livet hade tagit en ny vändning. Angela skulle börja gymnasiet i en ny stad om en vecka och hon var nervös, men lycklig.
Lugnet och sömnen kom inte, istället började Angela vrida och vända sig oroligt i sängen. Ännu en gång tittade hon på klockan, ingen idé att somna om nu. Hon skulle vara på arbetet om två timmar. Hon steg upp och gick till badrummet för att badda ansiktet med kallt vatten. Där fick hon syn på sitt ansikte. De små rynkorna var mer synliga morgnar då hon drömde mardrömmar, som hon gjort inatt. De mörka ringarna och svullnaden kring ögonen var mycket synliga. Det var en morgon som betydde sjukskrivning för många, men Angela bredde på foundation, puder och rouge, klistrade på ett leende och sprang till bussen. Idag skulle hon vara tidig på plats och väl förberedd. Alltid tillgjord glädje och perfektion ut i fingerspetsarna, alltid redo. Alltid på språng för att ingen skulle komma inför skalet på henne.
- Hej på er, vad roligt att se er efter helgen, Angela strålade mot sina elever.
Hon fick ett hej tillbaka, några fraser om helgen utbyttes och sedan satte eleverna igång med sina arbeten.
- Det strålar om dig, har det hänt något? frågade en av hennes manliga kollegor henne när han mötte henne i trappan på väg upp till arbetsrummet efter lektionen.
- Nej, jag är bara glad, måste ju stråla ikapp med solen, svarade hon snabbt och sedan sprang hon förbi.
Vad lättlurade människor var, bara det nedanför näsan var utsträckt från öra till öra trodde alla att hon var glad. Ledsamhet och plåga kunde sminkas över och ett leende som inte nådde ögonen såg ingen. Det var ju munnen som log och det var det viktiga. Angela satte sig tungt i arbetsstolen och slog på datorn. Läste igenom dagen emails och svarade snabbt på några. Bokade upp sig på nya uppdrag och möten och sedan tog hon sin apelsin och gick till fikarummet. Hon möttes av kollegor som pratade glatt om helgen och ville veta vad hon hade gjort. Hon svarade att hon hade varit bortrest hela helgen och att det hade varit underbart att vara borta. Sanningen var en annan, men alla ”oooaaadde” och sade att hon alltid hade mycket roligt för sig. Angela nickade stumt och leende, men tankarna förflyttade sig till den helgen som precis passerat. Hon hade suttit och gråtit, skrivit dagbok och inte ätit något på hela helgen, men det skulle hon aldrig kunna berätta inte för någon. Rasten tog slut och hon gick över skolgården. Dags för elevvårdskonferens, träning och möte med chefen innan dagen skulle ta slut. Angela klättrade i karriären, precis som hon alltid hade drömt om att hon skulle göra, men nu hade det inte någon betydelse. Den smärtan hon möttes av i ett tomt hus när hon kom hem varje kväll påminde om att det som hade betytt något i hennes liv var nu borta förevigt och hon bar skulden till det.
Kapitel 1
Livet hade tagit en ny vändning. Angela skulle börja gymnasiet i en ny stad om en vecka och hon var nervös, men lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar