Kapitel 1

Kapitel 1

Livet hade tagit en ny vändning. Angela skulle börja gymnasiet i en ny stad om en vecka och hon var nervös, men lycklig. Hon mötte sin spegelbild på väg till duschen, tittade in i sina egna bruna ögon, håret hade hon klippt och lockarna hade försvunnit i pagen hon hade klippt sig i. Hennes ögon lyste som stjärnor, leendet var brett, kinderna röda av kylan som mött henne i balkongen den här morgonen där hon suttit och druckit sitt morgonkaffe. Utifrån vardagsrummet strömmade musiken. Angela vred på varmvattnet, lät badrumsdörren stå öppen och klättrade över badkarskanten. En känsla av välbehag spred sig i kroppen och hon njöt en stund innan hon tvålade in sig, tvättade håret noga och klev ur duschen. Sprang bort till sitt sovrum och klädde på sig. Idag skulle Veronica komma och hämta henne. De skulle fika ihop och sedan gå på bio.

Dagens klädsel bestod av en brun, kort kjol och en matchande t-shirt. På framsidan stod det: Live with Love. Angela gillade den texten, den kännetecknade vad hon ville ha ut av livet för stunden. Hon tog med mini-ryggsäcken och gick mot ytterdörren, gled in i ett par öppna sandaler och sprang nerför trappan och ut ur lägenhetsbyggnaden. Hon hade inte brytt sig om att låsa, Maja, hennes storasyster, skulle komma tillbaka närsomhelst, hon var i närheten, hos sin kompis. Det plingade ljudet som kom från mobilen i ryggsäcken fick Angela att skynda på stegen, det var Veronica, som säkert redan var på plats. Att hon inte kunde hålla tiden någon gång. Hon ringde upp Veronica och fick svar efter första signalen:

- Ja, jag kommer, är där om tio, hon knäppte av samtalet och höll kvar telefonen i handen medan hon gick uppför backen.
Ljudet från mobilen fick Angela att sakta ner på farten och svarade:
- Angela!
- Hej, hon hörde Veronicas röst. Vad ville du förut?
- Jag svarade på ditt sms bara, svarade Angela skrattande.
- Men jag har inte sms: at dig.

Angela hade tagit för givet att det var Veronica, hon hade inte läsa meddelandet, utan bara ringt upp.

- Okej, förlåt, jag trodde att du messade eftersom jag var sen, men jag kommer, är på gång nu, sade Angela.
- Okej, ses då! Hej!
- Hej!

Hon tryckte av samtalen, tittade på sin telefon, en Ericsson, GH 337, tegelsten kallades den av tonåringarna på skolan. Hon tryckte på Läsa meddelande och såg att det var från ett okänt nummer. Jag ser dig! stod det, inget mer. Vem kunde det vara? Angela rös av obehag, men tänkte att det är säkert någon av skolkompisarna som skojade. Hon stängde ner inkorgen och snart var hon framme hos Veronica. Hon stod utanför och väntade redan.

- Hallå, hon gick fram och kramade om sin kompis.
- Hej, svarade Veronica.

Utan vidare prat fortsatte de sin promenad mot centrum, där de skulle va under dagen och kvällen. Sms: et som hade kommit glömde Angela bort…